Slut på den här tisdagen också.
jobbat 10-22, jag tycker om dessa långa pass mycket bättre än korta fjuttpass.
Måste man ändå ta sig till jobbet, är de lika bra att göra många timmar på en gång.

Imorse var vi trötta båda två, så de var tur att vi inte behövde vara på dagis för en halv tio.
men ändå vart de bråttom, isak klär i vanliga fall på sig själv medans han tittar på barnprogramsmorgon, men inte i morse, försökte skynda på honom lite, och fick till svar "men mamma, kan du sluta tjata, ser du inte att jag är upptagen?" han är minsann rapp i munnen den här treåringen :)

min älskade mamma hämtade isak på dagis idag, lagade middag här hemma och la honom sen.
Underbart att få komma hem från jobbet och krypa ner brevid min vackra unge. Det är riktig kärlek.




mitt dåliga samvete har varit värre än vanligt den senaste tiden, går de någonsin över?
jag förstår inte hur man kan lära sig att leva med det.  Hur beter man sig?
Vi gjorde ett val när jag fick veta i 20:e veckan att jag var gravid, att vi skulle ta våran ansvar och att vi skulle fixa det galant. Jag vet att jag kan tala för oss båda när jag säger att vi älskar isak gränslöst mycket, och han har så mycket bra människor i sitt liv, för honom är de en vana numera att bo varran vecka, han vet att han bara kan ringa till mig när han är hos sin pappa, att jag kommer bara han säger ordet "kom", att jag alltid sätter honom i första hand, och tvärsom.
Han är världens härligaste unge, han är framåt, kärleksfull, han är tidig i talet och förklarar alltid vad han vill och känner, han är ett litet mirakel, med ett stort hjärta!
men jag har alltid denna känsla. att jag svikit honom, eller mig själv, eller båda?
jag vet att det är massor med barn som har föräldrar som bor isär, att dom växer upp och blir självständiga hela människor ändå, att deras barndom varit bra, ändå.
Men ändå skaver det ständigt i mitt hjärta, han behöver sin pappa och sin mamma jämt, jag vill ge han de allra bästa.
och att inte få finnas där jämt, det tär, mer än det går att förstå, och att ens försöka sätta ord på hur det känns, det är meningslöst.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna leva utan dåligt samvete, om jag någonsin kommer känna att jag gjort allt jag kan.
för faktiskt, man är två stycken som ska få ett liv att fungera, och det gör inte alltid det.
Människor förändras, glider isär, går åt varsin håll.. men ändå detta dåliga samvete.


isak dalsäng, min älskade skrutt

imorgon är de onsdag, ledig onsdag. Då äntligen händer det grejer.