Jag läste något en bekant skrivit och känner så väl igen mig i de hon skriver. Jag har varit sjuk sen jag fick Isak, eller egentligen ännu längre tillbaka. Det är ingen fara egentligen, det finns dom Som har de så mycket värre. Jag kan ju fortfarande ha en normal vardag. Jag har alltid försökt döljt hur jag egentligen mår. Sminkat rödrosiga kinder, använt alldeleles för mycket löshår, koffeinpiller, name it. Senaste månaderna har jag gett fan i de. Ni får ta att jag ser sliten ut ;) Men idag är en sån dag som jag skulle vilja hoppa över. Man får ingenting här i livet gratis, man måste kämpa för att komma dit man vill. Men jag tills den dagen kommer då man känner att man har lite flyt, Lite medvind. Därimot är jag himla glad att jag lyckats fått upp mitt järnvärde till nästan 100, trots att doktorn sagt att min kropp ine tar imot det den borde. Men skamm den som ger sig!! och jag inbillar mig att det redan känns på håret och att de bruna ringarna runt ögonen inte syns lika bra! Mycke planer på g nu, lite tur på de här så, som sagt, skamm den som ger sig.