igår var jag och isak lediga
. Men de var full fart hela dagen, vid tio körde jag ut honom till hans faster för att träna, och när jag nästan var klar med de ringde dom från jobbet och där var de kaos, så åkte raka vägen dit i träningskläder och jobba 1 1/2 timme, hem och tog en raggadusch, kasta på mig kläder, hämta isak och direkt till valbo för att försöka hitta något på rean. Gav upp rätt fort, jag hatar rea.
Fick finbesök av malin och Emelie, de fick julklappar av isak och vi fick jätte fina julklappar också.
Tusen tack för kängorna, vissa vet och förstår!!


Imorse när vi vakna frågade jag Isak vad han ville göra idag. Till svar fick jag att han bara ville vara hemma och mysa, så det har vi gjort hela dagen.. ingenting alltså.  Förutom en vänta till affären.
Bara myst och de var då behövligt efter de senaste veckornas stress.
Ikväll ska vi laga god mat och ladda upp inför morgondagen. isak ska på dagis och jag ska jobba 13 timmar, sen tar vi helg. Sista gången, de här året.

Så förkylningen och tröttheten som hänger över oss båda hoppas jag hinner försvinna tills imorgon.
Känns som att var och varranan är sjuk just nu,


--

jag tror jag ska skriva en bok, helt allvarligt, har funderat på de så jäkla länge, det finns så mycket i mig som måste ut. Det är en tickande bomb, som inte får lugn och ro för de är för mycke funderingar, svek och ilska hela tiden, och det går INTE att trösta med något.
Jag blir lika förvånad varenda gång, när folk tror att dom är värda mera än andra. Att vissa har rätt att köra över folk efter hur dom känner och mår. Hur de kan vara okej med otrohet, lögner och svek när de kommer från vissa, att till och med ligga och vara med den andras nära och kära bara för att såra.
Men dom själva skulle aldrig kunna förlåta ett svek. Så vad går gränsen mellan folk och folk?
Vad är de som gör att en del människor får göra vissa saker men inte andra?

jag vet att om jag ska kunna vara helt lycklig en vacker dag, så måste jag sluta tänka på sånt som hänt.
Men för de måste man bearbeta saker.
Så länge man är arg, så tycker jag, och jag vet även andra som känner lika, att det är mycke lättare att strunta i "sånt som händer". Ilska gör mycket. Men sen då, när de lagt sig?


ingen människa är perfekt, jag har gjort många dåliga val de senaste åren, jag har släppt in människor i mitt liv som jag inte borde göra, jag har öppat mig för folk och sedan upptäckt att de var ett dåligt drag.
Som sagt, en hel del dumma val, sånt som inte går att ändra på. En massa brister har jag, som de flesta.


Men de som mest snurrar runt i mitt huvud nu är hur man ena dagen kan vara med en människa,  hur man kan tillåta något att finnas där för en hela tiden, ta hjälp av någon man vet bryr sig på ett speciellt sett, hur man ena dagen kan sitta och säga fina ord, vara så puttinuttig och verkligen bete sig som om man bryr sig och sen bara tvärvända när de är något annat som dyker upp?
Hur kan man rent av vara en sån jäkla player när de finns folk runt omkring dem som bryr sig på riktigt? Hur kan man utsätta människor för de medvetet?
Hur kan man "gnälla" över saker man TROR för att sedan GÖRA dom själv?

man ska vara rädd om dom personer som verkligen bryr sig på riktigt, som skulle gå genom eld och vatten.
Det har jag själv INTE alltid gjort.





godnatt torsdag.