I det stora hela så går allt åt rätt håll, jag mår bättre och bättre för varje dag som går.
Har accepterat saker som förr känts omöjligt.

Sen i mellan åt vill jag bara slå nå hårt i huvudet på mig själv,
för attt jag borde insett saker för SÅÅÅÅ länge sen.
men alla vill vi väl att saker ska bli så bra som möjligt? att människor ska förändras?
Det lovas stort och hålls lite.
men nu vet jag att; det här är så bra som möjligt.

det är bara göra det bästa av situtionen, och hoppas att jag har erat stöd.
Hittills går det jätte bra.
Känns skönt att ha klivit ner på jorden igen, i verkligheten.



Isak och jag kom hem vid 2, sen dess har vi myst i soffan, ätit mat, lekt i hans rum och bara slöat.
Älskar såna här dagar.
När jag fått den lilla i säng kommer E hit och myser och ger mig lite energi, sen är de bums i säng.