när jag tidigare skrev blogg var det väldigt djupa inlägg  i mellan åt, jag skrev av mig alla tankar, och jag vet att många som läste gillade det jag skrev, hur jag formulerade mig, och vågade vara ärlig.
Men det var också många som tyckte jag skrev i gåtor och att man inte alltid förstod vad jag menade..
samtidigt som jag tycker det är lite av själva poängen?
om man själv är förvirrad är det just vad mina ord som kommer ut blir,

jag la ner de där personliga texterna iallafall, jag har inte förmågan kvar att förmulera mina ord till tankar.
Det känns bara som onödigt svammel.

Men nu är jag där igen,  när jag känner attjag vill få ur mig saker..
förra året hände de massor, massa bra, mycket minnen och mycket  tråkigt.
Det som fakitkst är de som är bra i de hela är att jag lärt mig väldigt mycket.
Sakta men säkert.


efter nyår fick mitt liv en riktig vändning, jag höll på och kvävas i min egen kropp ett tag, även om man inte vill ha de så här.. så känner jag mig nu, levande?
jag har fått en helt annan energi, jag har mål, och de smids planer och drömmar ska förverkligas.

Det finns människor som ger mig så mycket kärlek, det är dom jag ska lägga miin energi på.
Jag har lärt mig att plocka bort de där dåliga samvetet,
jag får faktiskt vara lycklig,  tillåta mig själv att vara lycklig.
Det får vi alla.

idag fick jag lite sanning kastad rätt i ansiktet, igen, men av en helt annan person.
kanske var det de jag velat ha hela tiden, lite klarhet, lite mindre funderingar och tvivel.
som sagt, sakta men säkert börjar bitarna falla på plats.
Det gör förbannat ont just nu för stunden, men vad mycket lättare det gör saker och ting egentligen..


det går faktikst att börja om.


det viktigaste jag lärt mig är iallafall;
jag kommer aldrig mera lägga min energi på någon som inte förtjänar den
Och inget är så viktigt som respekt och tillit.