Hur eländig jag än känner mig, och hur eländigt allting runt omkring mig känns så måste jag påminna mig själv om att jag har aldrig känt mig så fri.
Jag behövde det här mer än någonsin,
behövde andas ut och släppa allt.
Känna efter vad jag verkligen känner, vad som är värt att kämpa för och vad som inte är värt att kämpa för.
Är så less på allt prat om att folk säger att dom har förändrats, men när de väl kommer till kritan är dom exakt lika mycket skit som vanligt.


Mysdag med Jenny + barn och Isak.
Min trotsiga Isak, tur han är sötast i världen.

Ska lämna honom med sin pappa snart, sen tar jag med mig j och åker in till Gävle till emma.
Mitt hår ska få sig en genomklippning, och tejphåret inklippt.
Men, dessto mera är utan löshår, dessto mera trivs jag, så vi får se


Ikväll blir de fira Alexandra och äta smörgåstårta.