sånt som legat och tryckt i många år, sånt som jag annars rymt i från när de blivit för jobbigt.
Jag har alltid varit trygg i mitt kaos, varit för rädd för att ta mig ur det.
Men har nu efter många år lärt mig hantera vissa situationer,
lärt känna mig själv på ett annat sett, tagit tag i min ångest.
Att öppna upp sig, äntligen få lite klarhet i saker och ting, att inse vad jag faktiskt inte riktigt kan leva utan har fått vissa konsekvenser; Jag skulle behöva en smäll över käften.
Jo men visst tänker ni säkert.. men hur reser man sig från något sånt här nu då?
kan inte hur mycket jag än försöker, sätta ord på hur allt känns.
Om ni visste hur underbar son jag har, vad mycke kärlek han ger, att han är min, är helt otroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar